Att be om hjälp.

Jag skrev en hel del här men väljer att radera det. Jag vill få ur mig så mycket men vill inte att hela världen ska veta..kanske måste jag rota fram en dagbok som får lyssna. Jag kan inte fortsätta skriva och radera, det har hänt många gånger, men det hjälper inte lika bra som när jag vet att det finns kvar.
Å ena sidan vill jag att tiden ska stå stilla.
Å andra sidan vill jag hoppa över det här och vara där jag förhoppningsvis kommer att befinna mig sen. Att vänta har aldrig varit min starka sida.
Äh, snart börjar jag babbla om det jag inte skulle babbla om. Så jag går väl och lägger mig och försöker reda upp oredan i huvudet istället. Lite fick jag ur mig iaf.