vildunge.se

.k

Nu har Ronja hunnit bli två år. Tiden har gått himla snabbt men ändå känns det som att hon alltid funnits här samtidigt som jag ännu inte riktigt fattat att jag faktiskt är en mamma.

Jag tänkte tillägna det här inlägget till Ronjas färdigheter, så att de kommer på pränt, så att jag samlar allt på ett ställe.

 

Ronja pratar mycket. Väldigt mycket, mest surr även om man nu börjar höra lite längre meningar. Eller snarare är det väl nu vi börjat förstå dem. Hon tittar intensivt på ens mun när man säger ett ord hon vill lära sig och man får gärna upprepa det otaliga gånger. Andra gånger säger man bara ordet och hon apar efter på en gång, det är väl såna ord hon hört flera gånger tidigare och bara behövde en liten knuff för att klara av.

Favoritorden är månen (tidigare hinno), min, shläsk (Mora träsk), Titibis (Teletubbies) Åssan (Upsy Daisy), Va ge du? (Var är du?), Pappa…följt av va ge blablabla? (vad det nu är hon söker), Hon rabblar namn och kopplar ihop personer med varandra, med djur och med saker,

Hon älskar att sjunga Blinka lilla stjärna, Hejja Bamse och Huvud axlar knän o tår, hon diggar loss till Metallicas Enter Sandman och härmar deras rörelser och uttryck. Hon gillar att stå i centrum och blir väldigt spexig när folk tittar på.

Hon älskar vatten och man hinner oftast inte diska länge innan hon går och hämtar en stol att ställa sig på för att hjälpa till. Hon gillar att rita, kramas med katterna och titta på tv.

Hon älskar havregrynsgröt och pappas mat, mammas mat är hon inte så förtjust i, jag kryddar nog för lite.

Hon får raseriutbrott när saker inte går som hon vill och hon kan tjuta så det gör ont i öronen när hon är riktigt glad.

Hon tycker att saker som glittrar är sint och tittar sig ofta i spegeln.

Hon gillar inte att klä på sig, speciellt ytterkläderna, och tar gärna av sig även blöjan. Den har börjat åka av flera gånger om dagen. Potträning håller vi på med lite lätt, hon får sitta och vi uppmuntrar henne (vi använder mest en liten toaring på den vanliga toaletten) men känner ingen brådska, det händer när det händer.

Om hon gjort en illa får man en puss där slaget tog, hon pussar gärna djur och sina leksaker men är lite snålare med pussar mot oss andra. Hon tycker om att bli kittlad och hon blir det ofta av sin pappa så de gånger jag kittlar henne så hon tjuter så skrattar hon ofta fram ett sluuuta pappa, det verkar invant 🙂

Hon kan räkna till tio, även om hon har börjat slarva lite nu genom att säga en, två, tre, mummelmummel, sju, åtta, tiooo!

 

Hon är helt enkelt den underbaraste lilla ungen som finns. Jag imponeras av henne dagligen. Hon är så smart, rolig och påhittig och jag ser fram emot att få fortsätta imponeras och fashineras av denna unga dam.

Och jag kommer antagligen att fylla på här med mer färdigheter, nu är klockan så mkt så det är dags att sova! 🙂

Jag tjuvskriver lite, jag måste. Det kliar i fingrarna och ändå har jag ingenting speciellt att komma med.

Hösten närmar sig och ljuset likaså. Jag har aldrig någonsin sett fram emot en höst så här mycket, faktiskt inte ens när jag väntade Ronja. Ronja som blir två år om lite drygt tre månader. Hösten känns liksom avgörande. Det är många lösa trådar och jag hoppas jag kan knyta ihop dem innan årets slut.

 

Ska vi snacka jävligheter så kan jag ju berätta att min mage har varit kaputt i nån månad nu, omeprazol hjälper sådär och jag har snart käkat 100 stycken Novalucol på 4 veckor. Jag är inne på min sista semestervecka och jag undrar var sommaren tog vägen. Jag vet att det har varit strålande sol och jättevarmt men när jag tänker tillbaka på de senaste veckorna kan jag knappt minnas något. Jag antar att det har något med stressen att göra (precis som magen).

Ska vi snacka bra saker så har jag sen sist fått en bra löneförhöjning. Ronja utvecklas i en rasande fart och pratar konstant med nya ord varje dag. Det absolut sötaste hon säger nu är yoghurt (goku), djur (djeur) och ojdå när hon tappar något tillexempel. Till sin fars stora förtjusning fullkomligt älskar hon Metallica, kan säga namnet och har tillomed känt igen en Metallica-låt på radion när inte ens jag hade en aning om att det var dom.

 

Jaja, vi får väl se om det blir något fler inlägg. Nu vet ni iaf att vi lever (för jag ser att ni kikar in då och då) och mina fingrar kliar lite mindre.

Jag kan nog påstå att det inte är någon ide att ni smyger er in här igen. Livet har gett mig för många fallgropar och jag måste lära mig att ta mig upp.
Blir det fler inlägg så skrivs de antagligen med pessimism, under gråt och under lösenordsskydd.
Till den dag mina ben orkar bära ska jag försöka hitta kraft hos de ljusglimtar jag har.

Out of the night that covers me
Black as the pit from pole to pole
I thank whatever gods may be
For my unconquerable soul

In the fell clutch of circumstance
I have not winced nor cried aloud
Under the bludgeonings of chance
My head is bloody but unbowed

Beyond this place of wrath and tears
Looms but the horror of the shade
And yet the menace of the years
Finds, and shall find, me unafraid

It matters not how strait the gate
How charged with punishments the scroll
I am the master of my fate
I am the captain of my soul

Ett sånt här promenadband har jag önskat mig ett tag nu, men eftersom jag inte har världens högsta lön och en dotter så har jag inte velat köpa ett för att sedan leva på nudlar (om ens det) resten av månaden. Men då steppade mamma in och gav mig ett bidrag! ❤ En timme varje kväll ska jag gå, förutsett att Ronja somnar innan 19 så jag kan kolla big brother samtidigt (ja, så töntig är jag). Det här är min enda chans till regelbunden motion, och gissa om jag ska bli smal nu!

Undra hur länge det tar innan jag vrålar ‘Haaarrrryyyy!’? 😉

Kissarna har tillfälligt fått flytta in här. Och de är ju inte direkt osynliga. Ina har redan hunnit väcka mig på morgonen och riva ner en kruka. Harry har klöst på soffan och sovit på mig inatt.

Idag kommer Ronja hem, jag saknar henne massor! Men, jag har gjort för lite nytta i helgen och vi får väl se hur mkt mer jag hinner när hon är hemma. Hon är verkligen överallt just nu. Och jag har ställt en blomma på golvet, på prov, vi får väl se hur länge den får vara ifred.

Ikväll är det hockey och vi håller tummarna för Skellefteå!

Eftersom jag bara jobber, äter, skiter och sover så har jag aldrig någon anledning att se anständig ut vilket har medfört att luggen fått växa fritt och idag när jag äntligen ska ta mig in till stan så måste jag ju göra nånting åt mig själv.
Så jag tog fram saxen och körde enn snabbtrimning av luggen. Nu ser jag nåt iaf.

Till vänster: keso, ägg, räkor, dill
Till höger: kaffe med massa mjölk
Till efterrätt men inte på bild: 15 ml Chi san

Och på tal om mamma. Jag råkade pajja hennes dator förra helgen. Igår hämtade hon ut en ny, måste jag säga att hon inte verkar heeelt ledsen över det? 😉

Konstig dag idag. Kanske beror det på att jag hade olika strumpor på mig? Äh.

Jag hade ‘medarbetarsamtal’ idag. När jag och chefen pratar om jobbet och hur jag sköter mig 😉 45 (!) minuter tog det och tack o lov var han nöjd med mitt arbete, även om jag känner mig som segast i världen. Jag känner mig som ett pucko också, antagligen för att jag för det första inte läst särskilt mycket elektronik i skolan och för det andra tror jag att min skalle består av ett stort tomrum, med en solrosfrö-stor hjärna. Förhoppningsvis ordnar det upp sig när jag druckit ‘chi san’ ett tag och jag får bli lite piggare och gladare.

Grannarna här uppe lever om som vanligt och tydligen har de ungefär tusen stolar som står fel varje kväll för de drar runt dem hit och dit hela tiden. De ska bara veta vad som väntar dem…hehe. Mitt piano, som stått i Boden, kommer imorgon och då jävlar ska det bli pianomusik och sång på helgmorgnarna.

Ronja sköter sig snyggt på dagis. Hon gillar dock inte när folk går hem, då blir hon ledsen. Sötnos. Hon kanske är rädd att bli kvar sist? 😉 det blev hon i förrgår, men hon och fröken verkade då ha det så lugnt och skönt när jag kom. Jag gillar verkligen Ronjas fröken, jag har lite smått panik över Ronjas långa dagar (ca. 7.30- 16.20) men hon säger att det går så bra och att hon är på så bra humör osv. Och vad är det egentligen att ha panik över? Hon har kul och får en meningsfull och utvecklande vardag, sen om det är med en förälder eller inte borde inte spela någon roll eftersom jag ser till att ge henne 100% när jag hämtat henne. Jag kommer aldrig vara enda människan i hennes liv och jag är glad att hon finner trygghet och glädje i andra personer, stora som små. Relationer är viktigt och det värmer att se Ronjas glädje när vi möter fröken på morgnarna.
Sidospår ja…
Hon hade en likadan fläck av melliset (antar jag att det var) på samma ben som hon hade igår, haha. Undra vad hon gjort som lyckats med det två dagar i rad 🙂
Nu ligger hon och snusar i sängen. Vi har fått ordning på rutinerna nu och jag hoppas vi kan hålla dem över helgerna för det är så himla skönt att se att hon själv vill sova, inte bara för att jag tvingar henne.

Jag ska själv gå till sängen nu. Kanske är det näst sista natten i sängen? Jag ska få två nya 80s eller om det är 90s… Så jag får se om jag byter ut min säng eller baxar in dem i det tredje rummet och fixar nån slagas mys/sovhörna åt Ronja, vi får se, det beror på hur hårda de är, jag gillar ju mjuuukt!

Babbel babbel babbel.

I lördags var jag och Ronja till mostern, morbrorn (eller vad säger man? Ja, morbror blir bra) och kusinerna. Ronja fick åka skoter för första gången. Och rörde inte en min. Totalt uttryckslöst ansikte. Hon var nog i chock 😀

Ronja har iaf börjat säga ‘Hugo’ nu idag. Den äldsta pojkkusinen. Men hon säger inte ‘Hugo’, hon kallar honom för ‘Koko’ haha!